muskelsträckning

En muskelsträckning uppstår när muskelns fibrer förlängs för mycket och skadas, ofta till följd av plötslig eller kraftig belastning under idrott eller annan fysisk aktivitet. Skadan kan variera från mindre mikroskador till partiella tårar eller helt avbruten muskelsträckning. Vanliga platser är hamstrings (bakom låret), vadmuskeln, ljumskar och axelmuskulaturen.

Orsaker inkluderar plötsliga rörelser, oväntad belastning, dålig uppvärmning, överträning, eller tidigare skada, samt felaktig teknik eller muskulär obalans.

Symtom brukar vara plötslig smärta vid skadetillfället, ofta som en känsla av att något poppar, ömhet vid beröring, muskelsvullnad, blåmärke och svårighet att belasta den skadade muskeln. Vid allvarligare skada kan nedsatt funktion och betydande svaghet finnas.

Klassificering görs vanligtvis i tre grader: Grad I är en mild översträckning med liten smärta och lite nedsatt funktion; Grad II är en partiell muskelruptur med tydligare smärta och funktionsnedsättning; Grad III är en fullständig rupture med kraftig funktionsförlust och ofta behov av bilddiagnostik.

Diagnos baseras på medicinsk historia och klinisk undersökning. Bilddiagnostik som ultraljud eller MRI används vid tvekan om skadans omfattning eller om kirurgisk behandling övervägs.

Behandling inleds oftast med vila, is, kompression och högläge (RICE) under de första dagarna, följt av gradvis återgång och fysioterapi. Målet är att återställa rörlighet, styrka och kontroll, ofta med excentrisk träning. I sällsynta fall krävs kirurgi vid fullständig ruptur eller avulsion.

Prognosen varierar med skadans grad, men milda skador läker ofta på några veckor, medan svårare fall kan kräva flera månader och har högre återfallsrisk. Förebyggande åtgärder inkluderar ordentlig uppvärmning, progression i träningen, styrke- och rörlighetsträning samt korrekt teknik.