mikrovågsuppvärmning

Mikrovågsuppvärmning är uppvärmning av material genom exponering för mikrovågor. Den vanligaste tillämpningen är hushållsugnar som använder cirka 2,45 GHz. Principen kallas dielektrisk uppvärmning: mikrovågsfältet får polära molekyler, särskilt vatten, att växla riktning snabbt, vilket skapar värme. Även jonrörelser bidrar i vissa material.

Uppvärmningen beror på hur mycket ämnet absorberar mikrovågor och hur djupt strålningen tränger in. Den kan vara volymbaserad eller ytbunden beroende på dielektriska egenskaper och frekvens. Ojämn uppvärmning kan uppstå på grund av stående vågor, innehållets fördelning och behållaren. Metaller reflekterar mikrovågor och kräver försiktighet.

Användningar finns i kök och industri. I köket används mikrovågsuppvärmning för snabb uppvärmning, tining och viss tillagning av livsmedel. Industriellt används metoden för uppvärmning och torkning av livsmedel, keramik, plaster och glasyrer, samt i processer som kräver snabba temperaturökningar.

Säkerhet och begränsningar: Mikrovågor är icke-ioniserande och anses säkra när apparater följer standarder och är korrekt skärmade. Risker inkluderar uppvärmning av metaller (risk för gnistor), överhettning av vätskor och ojämn uppvärmning som kan påverka produkters kvalitet. Undvik exponering för stora mikrovågor och skadade apparater.