mättnaden

Mättnaden är upplevelsen av mättnad och tillfredsställelse som följer av födointag och leder till minskad hunger. Denna mättnad uppstår när magsäcken och tarmarna signalerar till hjärnan att energiintaget är tillräckligt. Begreppet används både för den kortvariga mättnaden under en måltid och för den längre perioden mellan måltiderna, där intaget regleras för att upprätthålla energibalans.

Fysiologiskt regleras mättnaden av mekaniska och kemiska mekanismer. Magsäckens utvidgning ger en snabb, mekanisk mättnad, medan tarmen sänder kemiska signaler när näringsämnen passerar in i tunntarmen. Enteroendokrina celler frisätter bland annat kolcystokinin (CCK), GLP-1 och peptide YY (PYY), vilka signalerar till hjärnan via vagusnerven. Insulin och leptin påverkar längre tidsreglering av energibehov, medan ghrelin ökar före måltiden. Den centrala bearbetningen sker i hypothalamus och hjärnstammen och påverkas av sensoriska och kognitiva faktorer.

Faktorer som påverkar mättnaden inkluderar proteinkoncentration, energitäthet, fiberinnehåll och måltidens volym samt hur snabbt maten intas. Även smak, textur, temperatur och socialt sammanhang spelar roller. Förmågan att känna mättnad har stor betydelse för viktreglering och kalorikontroll; störningar i mättnadssignaler kan bidra till överätning och viktökning.

Utöver näringssammanhang används mättnad även inom fysik och kemi för att beskriva mättnadstillstånd, till exempel i samband med lösningar eller magnetisering.