överätning

Överätning innebär att man konsumerar mer mat än kroppens energibehov under en viss period, ofta i samband med en episod där kontrollen över ätandet går förlorad. Begreppet används både vardagligt och i kliniska sammanhang, och gränsen mellan överätning och normal variation är ofta frekvens, mängd och upplevd distress.

Orsakerna är multifaktoriella och innefattar biologiska faktorer som hjärnans belöningssystem och hormonnivåer, psykologiska faktorer som stress, sorg eller negativa känslor, samt sociala sammanhang och tillgång till energität mat. Livsstilsmönster, sömnstörningar och tidigare erfarenheter kan bidra till en ökad risk för överätning.

Om överätningen upplevs som oönskad eller återkommer ofta och orsakar lidande eller nedsatt funktion kan den ingå i en ätstörning, särskilt Binge Eating Disorder (BED). BED kännetecknas av återkommande episoder av överskott ätande med upplevelse av förlust av kontroll och betydande distress, vanligtvis utan regelbunden kompensation. Det finns dock överätning som inte uppfyller kriterierna för en störning och därmed inte betraktas som en klinisk diagnos.

Behandling fokuserar på regelbundna måltider, hantering av känslor och minskning av tvångsmässiga beteenden. Effektiva metoder inkluderar kognitiv beteendeterapi, interpersonell terapi och mindfulnessbaserade strategier. Behandlingen kan också omfatta näringsrådgivning, arbete med samsjuklighet och stödgrupper eller digitala program.

Förekomst och betydelse varierar, men överätning är vanligt och förekommer i samband med övervikt samt som en del av olika ätstörningar. Begreppet används i forskning och klinik för att beskriva skeden av överdriven konsumtion och dess konsekvenser.