tidsreglering

Tidsreglering är processen att styra och koordinera tider och tidsförlopp i ett system så att aktiviteter sker enligt en referenstid eller enligt ett specificerat tidsförlopp. Begreppet används inom flera områden där noggrann timing är viktig, såväl mekaniskt som elektroniskt och digitalt.

Centrala begrepp är tidsbasen eller referenstiden, styrsignalen som justerar avvikelsen, återkopplingsslingan som reglerar systemet, samt mått som jitter och fasfel som beskriver osäkerhet i tiden. Tidsreglering kräver ofta en stabil referens och ett sätt att kontinuerligt korrigera avvikelser mellan önskat och faktiskt tidsförlopp.

Metoder och tekniker inkluderar mekanisk tidsreglering där pendel och escapement används för att hålla konstant period, samt elektronisk tidsreglering där kristall- eller RC-oscillatorer styrs av faslåsning (PLL). Digital tidsbasering använder realtidsklockor och mjukvarubaserad styrning för att uppnå exakt timing och samordning. För synkronisering i nätverk och över system används tiddistributionsprotokoll som NTP och PTP, tillsammans med övervakning och kalibrering av klockor i centrala eller decentraliserade styrsystem.

Tidsreglering används inom industriell automation, telekommunikation, ljud- och bildproduktion för att synkronisera data och signalflöden, i kraftsystem för att samordna kontrollåtgärder och i mätning och dataregistrering. Vanliga utmaningar är drift och temperaturpåverkan, åldring av komponenter, fördröjningar och jitter i nätverk, samt behov av regelbunden kalibrering.

Se även: tidsynkronisering, realtidssystem, fasreglering, klockor.