långdistans

Långdistans är ett svenskt begrepp som beskriver avstånd som är längre än vad som betraktas som medellångt eller nära i en given kontext. Begreppet används inom flera fält, men är särskilt framträdande inom uthållighetsidrott där det syftar på längre tävlings- och träningsdistanser.

Inom friidrottsrelaterad långdistans syftar termen ofta till löpning på längre distanser. De vanligaste disciplinerna är 5000 meter och 10000 meter, samt längre lopp som halvmaraton och maraton. Ultralopp räknas också till långdistans när avståndet överstiger maratonet. Långdistanslöpning kräver hög aerob kapacitet, effektiv energianvändning och förmåga att hålla en stadig fart under lång tid. Träningen bygger vanligtvis på många veckor med hög volym, kombinerad med tempo- eller intervallpass och längre, lugnare löpningar för återhämtning.

Drivkrafter som återhämtning, kost, vätskebalans och sömn påverkar prestationsförmågan i långdistans. Skaderisken ökar vid överträning, därför är periodisering och tydlig progression viktig. Teknik, löpstegsvarv och ekonomi i rörelsen kan ge fördelar i längre lopp.

Historiskt har långdistans varit central inom internationell friidrott och masskapplöpningar. Tävlingar som VM, OS och stora stadsmaraton lockar ofta både elit- och motionslöpare. Inom träningslitteraturen betonas ofta långsiktig uthållighet, konsekvent träning och anpassningar av hjärt-kärlsystemet samt muskulaturen.