lysutstrålingen

Lysutstrålningen är emissionen av elektromagnetisk strålning från en källa i form av synligt ljus eller närliggande våglängder. Den uppstår genom olika mekanismer och beskrivs vanligtvis med spektrum, intensitet och färg. Lysutstrålningen är central inom områden som belysningsteknik, optik, vetenskap och astronomi, eftersom den avslöjar både energikälla och materialens egenskaper.

Emissionen kan vara termisk eller icke-termisk. Termisk emission uppkommer när ett föremål värms upp och följer Plancks lag; spektrumet är i princip kontinuerligt och färgas av temperaturen. Icke-termisk emission omfattar luminescens, där materia avger ljus efter excitation (till exempel fluorescens och fosforescens), samt spontan och stimulerad emission från kvantsystem som används i lasrar. Elektroluminescens i halvledare används i LED och OLED.

Spektrum och begrepp. Ett termiskt föremål ger ofta ett kontinuerligt spektrum, medan atomer och molekyler kan ge distinkta linjespektrum. Färgupplevelsen och färgtemperaturen beskriver hur ljuset upplevs av ögat. För att kvantifiera hur mycket ljus en källa avger används begrepp som spektral effektfördelning (SPD), radians, luminans och ljusflöde. Enheter inkluderar watt och nanometer för dess energi- och våglängdaspekter samt lumen och kandela för perceptuella mått.

Användning och mätning. Lysutstrålningen mäts med spektroskopi och radiometri. Den kopplar samman energi, färg och intensitet och är grundläggande för belysningsteknik, bildskärmar, fotonik samt astronomi och fjärranalys.