landmiljö

Landmiljö, eller terrestra miljön, avser den delen av biosfären som finns på land och omfattar jord, vegetation, djurliv och det icke-levande ramverk som stödjer dem. Den skiljer sig från vattenmiljöer som hav och sötvattenmiljöer. Landmiljön formas av klimat, geologi och topografi samt av människans aktiviteter. Viktiga komponenter är jordarter och jordmåner, växt- och djursamhällen, samt det klimatet och vattentillgången. Ekosystemen kan vara skogar, gräsmarker, tundra, öken eller urbana miljöer, och de ger livsmiljöer samt stora flöden av energi och näring.

Processer som styr landmiljön inkluderar fotosyntes och respiration hos växter och mikroorganismer, näringsämnescykler som kol och kväve, nedbrytning och energiflöden. Landskapens form påverkas av topografi och jordmånarnas egenskaper, vilket i sin tur bestämmer vattentillgång och produktionsförmåga. Mänsklig markanvändning som skogsbruk, jordbruk, urbanisering och gruvdrift förändrar landskap, orsakar habitatförlust, fragmentering och ökad erosion samt risk för föroreningar.

Betydelsen av landmiljön ligger i dess tjänster: livsmedelsproduktion, reglering av klimat och vatten, lagring av kol i vegetation och jord, stöd för biologisk mångfald samt möjliggörande av kultur- och rekreationsaktiviteter. Förvaltning fokuserar ofta på hållbar markanvändning, bevarande och restaurering av hotade ekosystem samt skydd av natursamhällen. Övervakning och kartläggning av markanvändning, vegetationstäckning och jordhälsa genom fjärranalys och fältstudier understöder beslutsfattande och planering.