vegetationstäckning

Vegetationstäckning är andelen markyta som täcks av levande växter vid en given tidpunkt. Den används som indikator på växtlighetens täthet och produktivitet och kan anges som procent eller som andel av marken som är täckt av växter. Begreppet omfattar olika växtformer—gräs, örter, buskar och träd—och används inom ekologi, jord- och skogsbruk samt hydrologi och klimatforskning. Denna täckning kan variera med säsong och miljöförhållanden och avgränsar ofta mark som är beväxt mot öppen eller bar jord.

Undersökningar av vegetationstäckning görs med olika metoder. I fält används visuell uppskattning, kvadratprov och linje- eller punktintercept för att uppskatta andelen mark som är täckt. På större skala används fjärrmätning och sensordata, exempelvis NDVI eller andra index som korrelerar med växttäcke, samt beräkningar av fraktionen växttäcke (FVC). Dessa data möjliggör jämförelser över tid och rum och används i miljöövervakning, markanvändningsplanering och ekologiska modeller.

Faktorer som påverkar vegetationstäckningen inkluderar klimat, markfuktighet, jordmånens bördighet samt topografi. Den påverkas också av mänsklig påverkan som betesintensitet, skogsbruk, jordbruk och urbanisering, samt av naturliga störningar som bränder. Tätningsgraden varierar över året och mellan årsmiljöer.

Betydelse och tillämpningar: vegetationstäckning påverkar jordens erosionsrisk, vatteninfiltration och hydrologi, samt mikroklimat och habitatstruktur. Den används i miljöbedömningar, planering av naturvård och jord- och skoglig förvaltning, samt i klimat- och hydrologiska modeller.