lagstiftningarna

Lagstiftningarna är den samlade termen för det regelverk som styr ett samhälle och som antas av en lagstiftande församling eller annan behörig myndighet. De omfattar grundlagar som fastställer statsstruktur och grundläggande fri- och rättigheter, vanliga lagar som reglerar olika samhällsfrågor, samt förordningar och andra föreskrifter som myndigheter utfärdar för att genomföra lagarna. Internationella överenskommelser och EU-rätt utgör också en del av lagstiftningen i många länder och kan ha särskild effekt i medlemsstaterna.

Källor och struktur: Grundlagar har högsta rättskraft; vanliga lagar står under grundlagarna; förordningar och föreskrifter utfärdas av regeringen eller myndigheter och får inte strida mot lag eller grundlag. Rättspraxis och doktrin fungerar som vägledning och tolkningshjälp för hur lagen ska tillämpas.

Skapande och arbetsprocess: En lagstiftning börjar oftast med ett förslag eller en proposition från regeringen eller i vissa fall från riksdagsledamöter. Ett utskott granskar det, föreslår ändringar och remissförfaranden genomförs. När riksdagen godkänner propositionen träder lagen i kraft enligt beslutet, vanligtvis efter offentliggörande i officiell samling eller motsvarande register.

Verkan och efterlevnad: När lagen är i kraft tillämpas den av domstolar och myndigheter som övervakar efterlevnad. Brott och överträdelser kan leda till rättsmedel och sanktioner, medan reglerna ofta ger rättigheter och skydd till medborgare och andra aktörer.

Växelverkan med internationell rätt: EU-rätten och internationella överenskommelser påverkar nationell lagstiftning där de har företräde eller påverkar hur lagarna tolkas.