könsjämlikhet

Könsjämlikhet avser fördelningen av makt, resurser och möjligheter mellan könen på ett sådant sätt att individuella utfall inte påverkas av könstillhörighet. Det handlar inte endast om formell rättvisa utan om verkligt lika möjligheter i vardagen, i utbildning, arbetsliv, familjeliv och i samhällets skydd mot könsrelaterat våld. Målet är att olika kön ska ha samma rätt att delta och bidra utan diskriminerande hinder.

Arbetet bedrivs genom lagstiftning, policy och program som syftar till lika rättigheter och möjligheter. Vanliga instrument inkluderar lika lön för lika arbete, jämställd fördelning av föräldraledighet och barnomsorg, förebyggande arbete mot könsbaserat våld, samt åtgärder för att öka kvinnors och mäns representation i beslutsfattande positioner. Offentlig sektor och privata företag uppmuntras att använda jämställdhetsintegrering och, i vissa länder, jämställdhetsbudgetering.

Historiskt har könsjämlikhet varit föremål för reformer i olika länder. Internationellt är målet SDG 5 och olika konventioner. Framsteg mäts ofta genom indikatorer som löneskillnader, andel kvinnor i högre utbildning, representation i politik och företag, samt förekomsten av könsrelaterat våld. Främjande begrepp som könsneutral arbetsdelning och hälso- och reproduktiva rättigheter spelar in.

Vissa debatter fokuserar på hur jämställdhetsarbete påverkar män och olika grupper inom könen, samt vilka metoder som är mest effektiva, exempelvis kvoter eller frivilliga reformer. Intersektionalitet betonar hur könsjämlikhet påverkas av faktorer som etnicitet, klass och ålder. Kritiker menar att vissa åtgärder kan upplevas som orättvisa, medan förespråkare betonar att strukturella hinder kräver åtgärder på systemnivå.