kretsdiagrammer

En kretsdiagram, eller schematiskt diagram, är en grafisk presentation av en elektrisk eller elektronisk krets där komponenter som motstånd, kondensatorer, induktorer, dioder och källor visas som symboler och ansluts med ledningar. Diagrammet fokuserar på hur delarna är kopplade och hur strömmen kan flyta genom kretsen, inte på hur komponenterna fysiskt placeras i en apparat.

Syftet är att underlätta konstruktion, analys, felsökning och dokumentation. Genom att använda standardiserade symboler och referensdesignatorer (t.ex. R1, C2, Q1) blir det möjligt att kommunicera och återuppbygga kretsar över olika tillverkare och länder. Polariserade komponenter får ofta märkning av polaritet. Vissa diagram visar också driftelementens värden och spänningar.

Det finns olika typer: ett schematiskt diagram (schematic) som visar elektriska kopplingar i en logisk ordning, och ledschema eller kopplingsschema som visar hur ledningar kopplas i en installation. Det används också blockdiagram på högre abstraktionsnivå för att beskriva funktioner utan detaljer. För digitalteknik används logiska symboler (AND, OR, flervägsnät) i kretsdiagram.

Standardisering: symbolerna i kretsdiagram följer internationella och regionala standarder från IEC, ISO och ANSI/IEEE. Detta gör det möjligt att tolka diagram oavsett tillverkare och böja laboratoriedrift eller hantverk. Med modern programvara (CAD/EDA) kan kretsdiagram kompletteras med nätlistor och komponentbibliotek.

Historiskt har kretsdiagram utvecklats från tidiga telegraf- och elektricitetsritningar till moderna datorstödda ritningar. De utgör kärnan i elektronikens dokumentation och utbildning och används i allt från hobbyprojekt till industriell produktion.