kreditriskbedömningar

Kreditriskbedömningar är processen att uppskatta sannolikheten att en låntagare inte fullföljer sina ekonomiska åtaganden och den potentiella förlust som kan uppstå. Dessa bedömningar används för att stödja kreditbeslut, prissättning och kapitalplanering samt för att uppfylla krav på riskhantering och tillsyn.

Processen bygger på insamling av data från interna och externa källor, såsom betalningshistorik, finansiell ställning, skuldsättning, bransch och makroekonomiska faktorer. Genom konstruktion och kalibrering av kreditmodeller eller interna ratingbetyg tilldelas låntagare en riskklass. Viktiga mått är sannolikhet för default (PD), förlust given default (LGD) och exponering vid default (EAD). Dessa används antingen i kapitalkalkyler eller i beräkningen av förväntad kreditförlust (ECL) enligt IFRS 9.

Modellerna kan vara traditionella statistiska scoringmodeller, interna betygssystem eller mer avancerade maskininlärningslösningar. I praktiken kombineras kvantitativa modeller med kvalitativ bedömning, policyer och styrande ramverk. För konsumentlån fokuserar man ofta på individuella kreditpoäng, medan företagskrediter kan använda finansanalys och företagsbetyg.

Regulatoriskt är kreditriskbedömningar centrala inom Basel II/III och EU-regelverket; interna enligt IRB-metoder eller standardmetoder används för kapitalkrav. I Sverige övervakar Finansinspektionen processen och uppföljningen av IFRS 9:s förväntade kreditförluster.

Styrning och modellriskhantering omfattar backtesting, kalibrering, dokumentation och godkännandeprocesser samt kontinuerlig granskning av datakvalitet och antaganden. Begränsningar inkluderar datarelaterade bias, osäkerheter i makroekonomiska scenarier och förändrade kreditklienters beteende över tid.

---