konverteringspotentialen

Konverteringspotentialen är ett begrepp som används för att beskriva potentialen att omvandla en resurs, ett stimuli eller ett signalflöde till en annan form genom en process, apparat eller system. Begreppet innefattar både teoretiska gränser och praktiska möjligheter och kan avse olika typer av omvandling, såsom energi, materia, information eller ekonomiska värden. I svenskt sammanhang används termen ofta i diskussioner om teknik och miljö, där man jämför hur effektivt olika omvandlingssystem kan utnyttja en given resurs.

Inom energi- och kemiteknik beskriver konverteringspotentialen hur mycket energi som kan erhållas eller omvandlas från ett ämne, till exempel kemisk energi i bränslen till elektrisk energi i en generator eller biomassa till biodrivmedel, med beaktande av verkningsgrad och förluster. Inom bioprocesser kan den avse substrats konvertering till produkter via enzymer eller mikroorganismer. Inom informations- och signalbehandling kan den beskriva omvandling av dataformat eller signaler, med hänsyn till bevarande av information och eventuella förluster.

Viktiga faktorer är termodynamiska gränser (verkningsgrad och irreversibilitet), kinetik, material- och katalysatoregenskaper, driftförhållanden samt ekonomiska och regulatoriska förutsättningar. Mätningar fokuserar ofta på omvandlingsgrad, total verkningsgrad, utbyte och hänsyn till biprodukter och energiförluster.

Användningen av begreppet sker i livscykelanalyser och scenarioplanering för att jämföra olika teknologier och beslut i politik och industri. Konverteringspotentialen betonar skillnaden mellan vad som är teoretiskt möjligt och vad som praktiskt uppnås under givna förutsättningar.

Se även: verkningsgrad, effektivitet, utbyte, energiomvandling, katalysatorer.