koerciviteten

Koercivitet, eller koercivitetens egenskap, är ett mått på hur väl ett ferromagnetiskt eller ferrimagnetiskt material motstår demagnetisering. Den definieras som den styrka hos det externa magnetfält som krävs för att magnetiseringen ska gå till noll efter att materialet har mättats i en viss riktning. I en magnetisering–fältkurva (M–H-kurva) motsvarar koercivitetsfältet Hc det negativa fältvärdet där M passerar noll under demagnetiseringen. Enheten för Hc i SI är ampere per meter (A/m), ofta rapporterad som kA/m.

Koercivitet relaterar starkt till materialets inneboende och yttre faktorer. Den har sin grund i magnetisk anisotropi och i hur domänerna pins av defekter, korngränser, inre spänningar och mikrostruktur. Intrinsikt koercivitet (Hci) beskriver det teoretiska motståndet som uppstår i frånvaro av makrodefekter, medan extrinsisk koercivitet påverkas av mikrostrukturen och kvaliteten hos materialet. Temperaturen påverkar koerciviteten väsentligt: generellt minskar Hc när temperaturen ökar, eftersom termisk energi underlättar domänväxling och demagnetisering.

Betydelse och tillämpningar: koercivitet är avgörande för permanenta magneter och magnetiska lagringsmedier, där höga värden gör att magnetisering kan behållas i närvaro av demagnetiserande fält. Materialdesign och bearbetning används för att öka eller anpassa Hc, exempelvis genom val av legeringar, kontroll av kornstorlek och lämpliga värmebehandlingar samt tekniker som diffusionsbehandling vid korngränser.

Sammanfattningsvis beskriver koerciviteten ett materials motstånd mot demagnetisering och är central för valet och utformningen av magnetiska material i olika tekniska tillämpningar.