ferrimagnetiskt

Ferrimagnetism är en form av magnetisk ordning där magnetiska moment i olika sublattices orienterar sig antiparallellt, men deras magnituder är olika så att ett nettomagnetiskt moment kvarstår. Detta skiljer sig från ferromagnetism, där momenten är parallella, och från antiferromagnetism, där motsvarande moment vanligtvis upphäver varandra helt.

Vanliga ferrimagnetiska material är spinellferriterna med formeln AB2O4, där A- och B-sublattices bär magnetiska joner. Ett klassiskt exempel är magnetit Fe3O4. Andra exempel är NiFe2O4, CoFe2O4 och MnZn-ferriter. I många fall uppträder ferrimagnetism när olika typer av joner befinner sig på olika kristallinplatser och bildar antiparallella sublattices med olika magnetiska magnituder.

Temperatur har stor påverkan på nettomagnetiseringen. Ferrimagnetiska material har ofta höga Curie-temperaturer och kan uppvisa en kompensationspunkt där den totala magnetiseringen går till noll trots fortsatt antiparallel ordning. Egenskaper som hög magnetisk anisotropi och relativt hög resistivitet gör ferrimagnetiska material användbara i olika tillämpningar.

Användningar och betydelse: ferrimagnetiska material används som kärnmaterial i transformatorer och höghastighetsinduktorer, i magnetiska lagringsmaterial och i olika elektronik- och telekomapplikationer. Ferrimagnetism är central för många keramiska ferriter och spinelferriter, som samverkar för att ge önskade magnetiska och elektriska egenskaper.