kapillæren

Kapillärer är de minsta blodkärlen i cirkulationssystemet och förbinder arterioler med venoler. Genom deras omfattande nätverk sker gasutbyte, näringsleverans och avfallsdiffusion mellan blodet och kroppsvävnaderna. Den tunna väggstrukturen och den stora totala ytan gör att ämnen snabb diffunderar över endotelcellerna till vävnaden.

Väggarna består främst av ett lager endotelceller beläget på ett basalmembran och ofta stödda av pericyter. Beroende på väggarnas genomsläpplighet finns tre huvudtyper: kontinuerliga kapillärer med sammanhängande endotel och få porer; fenestrerade kapillärer som har små fenestrae i endotelcellerna; och diskontinuerliga (sinusoida) där cellerna är mer luckra och basalmembranet tunnare eller nästan saknas. Dessa variationer speglar hur olika vävnader behöver använda kapillärerna, till exempel i lungor och skelettmuskulatur (kontinuerliga), t arm och njure (fenestrerade), lever och mjälte (sinusoida).

Utbytet mellan blod och vävnad sker främst genom diffusion av syre, koldioxid och näringsämnen. Vissa ämnen transporteras via vesikulär transcytose och ultrafiltration sker i kapillärernas specifika väggar. Flödet genom kapillärerna regleras lokalt av prekapillära sfinktrar och av signalsubstanser som NO, vilka styr den mikrovaskulära blodflödet. I hjärnan bildar kontinuerliga kapillärer blod-hjärnbarriären med mycket tight junctions.

Kapillärer har stor klinisk betydelse: deras densitet och funktion påverkar vävnadens metabolism och läkning. Träning ökar kapillärnybildning (angiogenes) i skelettmuskulaturen, medan kroniska sjukdomar som diabetes kan skada kapillärväggen och leda till ökat läckage samt mikroangiopati. Lymfkärlsystemet dränerar överskottsvätska från interstitiet som lämnas efter kapillärutbytet.