genomsläpplighet

Genomsläpplighet är ett mått på hur lätt ett ämne kan passera genom en barriär eller ett material. Inom biologi används termen oftast för cellmembranets passage av molekyler och joner, men begreppet gäller även för byggnadsmaterial, jordlager och filtreringssystem där överföring av ämnen sker.

I cellmembranet regleras genomsläppligheten av det dubbla lipidskiktet och av membranproteiner som fungerar som kanaler eller pumpar. Genomsläppligheten uppnås huvudsakligen genom tre mekanismer: passiv diffusion längs en koncentrationsgradient utan energikostnad; faciliterad diffusion genom proteinkanaler eller transportörer; och aktiv transport som kräver energi.

Faktorer som påverkar genomsläppligheten inkluderar molekylens storlek, laddning och fettlöslighet, membranets sammansättning och temperatur samt närvaro av transportproteiner. Små oladdade molekyler och gaser diffunderar vanligtvis lätt genom lipider, medan polära eller större molekyler ofta behöver specifik transport eller har låg permeabilitet.

Mätningar uttrycks ofta som permeabilitetskoefficienten (P) eller genom fluxen (J = P × ΔC), där ΔC är koncentrationsskillnaden över barriären. Genomsläpplighet är central för förståelsen av läkemedelsrörelse i kroppen, vätskeströmningar i celler och väggars eller jordmaterials filtrationsförmåga, liksom för design av material som ska vara mer eller mindre genomsläppliga.