investeringsmedel

Investeringsmedel är medel som avsatts för investeringar i kapitaltillgångar som syftar till att öka eller förlänga nyttan av verksamhetens tillgångar. Begreppet används inom både offentliga och privata sektorer och omfattar medel som avsatts i en investeringsbudget eller investeringsplan och som kan komma från eget kapital, lån, statliga bidrag eller andra finansieringskällor. Denna typ av medel skiljer sig från medel avsedda för löpande drift.

Inom den offentliga sektorn används investeringsmedel ofta i kommuner, regioner eller statliga myndigheter som en del av den årliga budgetprocessen. De hanteras i ett investeringsprogram eller projektportfölj med planer för genomförande, upphandling och finansiering. Regler för offentliga upphandlingar och finansiell kontroll gäller vanligtvis, och investeringarna följs upp utifrån måltider som kostnadseffektivitet och samhällsnytta.

Processen för hantering av investeringsmedel innefattar ofta affärsfall och ekonomiska kalkyler, beslutsfattande av ansvariga organ, genomförande av upphandling och projektgenomförande samt uppföljning och utvärdering av resultat. Vanliga kriterier inkluderar nettonuvärde, avkastning och kostnadseffektivitet. Finansiering kan ske genom egna medel, lån eller offentliga bidrag, och uppföljning sker mot budget och mål.

Bokföringsmässigt hanteras investeringsmedel vanligtvis som kapitalinvesteringar. Tillgångarna aktiveras i balansräkningen och skrivs av över tillgångens nyttjandeperiod. Om finansieringen sker via lån visas även skuld och räntekostnader; avskrivningar påverkar resultaträkningen och kapitalbindningen över tid. Exempel på investeringsmedel är byggnader, infrastruktur, maskiner och informationsteknologi som syftar till långsiktig nytta.