insjöfisk

Insjöfisk är fiskarter som lever huvudsakligen i sötvattenmiljöer, såsom sjöar, floder, åar och dammar. De är anpassade till låga salinitetsnivåer och reglerar kroppsvätska och jonbalans via specialiserade celler i gälarna och njurarna. Många insjöfisk lever hela livet i samma vattenområde, medan andra gör vandringar mellan vattenkropparna för att para sig, hitta föda eller undvika konkurrens.

Vanliga insjöfiskarter i Sverige inkluderar gädda (Esox lucius), abborre (Perca fluviatilis), gös (Sander lucioperca), mört (Rutilus rutilus) och braxen (Abramis brama). Andra vanliga arter är sik (Coregonus spp.) och öring i insjö- och kustnära vatten. Regnbåge (Oncorhynchus mykiss) odlas ofta i fiskevatten och i vissa sjöar som rekreationsfisk. Lax (Salmo salar) och öring (Salmo trutta) förekommer i Sverige i både havs- och färskvattenfisker, och deras livscykler innefattar ofta färskvattenstadier.

Ekologiskt spelar insjöfisk en central roll i sötvattenekosystem: de är predatorer och bytesdjur i olika trofiska led, påverkar växtplankton och små fiskar, och bidrar till näringsväven. Människans aktiviteter påverkar ofta deras livsmiljö via övergödning, dammanläggningar och vattenreglering samt introduktion av främmande arter. De är också viktiga för rekreationsfiske och livsmedelsproduktion, vilket gör hållbar förvaltning och fisketillsyn central.

Bevarande och förvaltning av insjöfisk sker genom övervakning av bestånden, reglerade fiskekvoter, vattenkvalitetsarbete samt skydd av livsmiljöer och åtgärder mot invasiva arter. Lokala och nationella program syftar till att upprätthålla biologisk mångfald, motverka överfiske och bibehålla fiskets samhälls- och kulturvärden.