gångteknik

Gångteknik beskriver hur kroppen koordinerar rörelserna när man går. En full gångcykel består av två faser: stödfasen, då foten är i kontakt med underlaget, och svängfasen, då foten lämnar marken. För en vuxen utgör stödfasen ungefär 60 procent av cykeln och svängfasen cirka 40 procent. Gånghastighet, steglängd och stegfrekvens är centrala parametrar som tillsammans påverkar hur effektivt och energikrävande gångmönstret är. En vanlig vuxenhastighet ligger omkring 1,2–1,4 meter per sekund.

Ur ett biomekaniskt perspektiv analyseras gång genom kinematik och kinetik. Kinematiskt följer man vinklar i höft, knä och vrist samt bålens position genom varje fas. Kinetiskt beräknas de krafter som verkar på foten, särskilt markreaktionskraften, och hur muskler genererar arbete för att driva kroppen framåt och upprätthålla balans. Rörelserna sker i huvudsak i sagittalplanet men har även friktionell och lateral rörelse.

Faktorer som påverkar gångteknik inkluderar ålder, smärta, tidigare skador i ben eller fötter samt neurologiska tillstånd som stroke eller Parkinsons sjukdom. Genomgången påverkas även av skor, ortopediska hjälpmedel och underlag. Vanliga avvikelser i gångmönster är antalgisk gång (smärtreducerad belastning på ett ben), Trendelenburg-gång, hemiparetisk gång och tågång.

Bedömning av gång utförs ofta genom klinisk observation, ibland kompletterad med video eller instrumentell analys (till exempel force plates eller rörelseanalys). Behandling fokuserar på att återställa eller förbättra funktion och hindra smärta genom fysioterapi med styrke- och balansövningar, gångträning och eventuellt användning av skor eller ortoser. Målen är ökad stabilitet, längre steglängd, högre gånghastighet och bättre livskvalitet.