fotosensibiliserare

Fotosensibiliserare, eller fotosensibiliserande medel, är kemiska föreningar som efter administrering och exponering för ljus kan framkalla biologiska effekter genom att absorbera ljus och överföra energi till molekylärt syre. Denna energi bildar reaktiva syreföreningar som orsakar oxidativ skada i celler. Fotosensibiliserare används främst inom fotodynamisk terapi (PDT) och inom antimikrobiell PDT för att döda tumörceller, sårsinfektioner och vissa hud- eller slemhinnesjukdomar.

Verkningsmekanismen består av två steg: först ansamlas fotosensibiliseraren i målvävnad eller mikroorganismer, sedan utsätts området för ljus med en våglängd som passar föreningens absorptionsspektrum. När ljuset träffar föreningen överförs energi till syre och bildar singlet oxygen och andra ROS, vilket orsakar cellkropps- och membranskador samt inducerad celldöd. Ljuskänslighet varar vanligtvis i dagar till veckor efter behandling, vilket kräver begränsning av solljus och starkt ljus i återhämtningsperioden.

Vanliga exempel på fotosensibiliserare inkluderar porfimernatrium (Photofrin), temoporfin (mTHPC, Foscan) och verteporfin (Visudyne). Metylerad aminolevulinsyra (MAL) och 5-aminolevulininsyra (ALA) används som pro-föreningar som bildar den aktiva photosensitiseraren protoporfyrin IX i vävnad, vanligt i dermatologisk PDT mot actinisk keratos. Användning omfattar cancer- och hudtillstånd samt behandling av vissa infektioner; vissa föreningar används även i ögonvård och tandvård.

Säkerhet och begränsningar inkluderar fotosensitivitet som kräver undvikande av starkt ljus efter behandling, samt att effektiviteten varierar beroende på vävnadstillgång, dosering och ljusparameters. Forskning pågår för att förbättra selektivitet, djup penetrans och alternativ ljuskälla.