djurparker

Djurparker, eller zoologiska trädgårdar, är anläggningar där människor kan se och lära om olika djurarter i organiserade miljöer. Verksamheten kombinerar ofta utbildning, forskning, bevarande och rekreation. Djurparker kan vara traditionella zoologiska trädgårdar, safari-parker, akvarier samt fågel- och reptilparker, och de varierar i storlek och inriktning.

Moderna djurparker fokuserar på djurens välfärd: större, mer naturliknande inhägnader, varierad utfodring, regelbunden veterinärvård och berikning av miljön för att främja naturliga beteenden. Många parker deltar i uppfödningsprogram för hotade arter och i bevarandeprojekt, ofta i samarbete med internationella nätverk som WAZA och EAZA. Utöver att visa upp djur erbjuder de ofta utbildningsprogram, forskning och möjligheter till rehabilitering och återutsättning där det är möjligt.

Historik och debatt: Djurparker uppstod ur privata samlingar och kungliga menagerier under 1700- och 1800-talen och utvecklades till moderna institutioner med bevarande- och utbildningsfokus under 1900-talet. Kritiken mot fångenskapen har handlat om begränsat utrymme, stress och bristande möjligheter till naturliga beteenden. Förespråkare menar att välskötta parker kan spela en viktig roll för bevarande, forskning och allmänhetens naturkunskap.

Typologi och exempel: Djurparker kan vara publika turistmål, forskningsarenor eller kombinationer. I Sverige finns Kolmårdens Djurpark, Borås Djurpark och Nordens Ark; internationellt välkända exempel är London Zoo, Berlin Zoo och San Diego Zoo.

Regulering och etik: Hållning av djur i fångenskap regleras av nationell djurskyddslagstiftning och tillsyn. Internationella organisationer som WAZA och EAZA främjar etiska riktlinjer, god djurvälfärd och samarbete i bevarandeinsatser.