biodiversitetsanpassning

Biodiversitetsanpassning är planering, styrning och praktiker som syftar till att bevara och stärka mångfalden av livsformer samt dess tjänster i mötet med samhälleliga förändringar, inklusive klimatförändringar, habitatförlust, föroreningar och invasiva arter. Begreppet betonar att bevarande av biologisk mångfald bör integreras i olika sektorer och anpassas till ekologiska processer och osäkerheter i framtida utveckling.

Omfattning och mål är bred och inkluderar landskaps- och ekosystembaserade strategier, restaurering av livsmiljöer, hållbar markanvändning inom jord- och skogsbruk, vattenförvaltning, kust- och havslandskap samt urban planering. Huvudsyftet är att upprätthålla eller öka genetisk, art- och ekosystemmässig mångfald, bevara ekosystemtjänster och öka motståndskraft mot störningar genom adaptivt bevarande och ekosystembaserad förvaltning.

Metoder och tillvägagångssätt innefattar skapande av ekologiska nätverk och gröna infrastrukturer, restaurering av hotade eller degraderade livsmiljöer, hållbar avkastning och användning av ex situ-konservering där det är lämpligt. Klimat-smart planering, biodiversitetsinformationssystem och samråd med berörda aktörer betonas ofta för att förbättra beslutsunderlaget och genomförandet.

Fördelar inkluderar ökad motståndskraft mot klimatförändringar, bevarande av pollinering, vattenrening, översvämningsreglering och kolinlagring samt kulturella och rekreationsmässiga värden. Utmaningar består i finansiering, datatillgång, samordningsproblem mellan olika sektorer, markkonflikter och svårigheter att mäta långsiktiga effekter. Övervakning och utvärdering är centrala för att justera insatser över tid.

Globalt ingår biodiversitetsanpassning i nationella anpassningsplaner och biodiversitetsstrategier, med variationer beroende på regionala ekosystem och styrningskontexter. Exempel är agroforestry och kant.både jordbruks- och kustnära insatser samt restaurering av våtmarker och mangroveskogar.