avloppskvalitet

Avloppskvalitet avser de fysikaliska, kemiska och mikrobiologiska egenskaperna hos avloppsvatten som påverkar dess lämplighet för utsläpp, återanvändning eller vidare behandling. Begreppet omfattar koncentrationer av organiskt material (mätt genom BOD och COD), suspend- och fasta partiklar, näringsämnen som kväve och fosfor, pH, syrehalt, temperatur, patogener samt förekomst av tungmetaller, läkemedelsrester och andra toxiner.

Mätningar av avloppskvalitet används för att bedöma reningsbehov och efterlevnad av miljö- och hälsoskyddskrav. Vanliga indikatorer är biologisk syreförbrukning (BOD5), kemisk syreförbrukning (COD), totalfosfor, totalt kväve, suspendenta ämnen och koliforma bakterier. Ökande uppmärksamhet riktas mot spårämnen som mikroplaster, per- och polyfluorerade ämnen (PFAS) samt läkemedelsrester.

Kvaliteten påverkas av källor som hushåll, industri, jordbruk och dagvatten, samt av säsong och klimatförhållanden. Dåligt behandlat avloppsvatten kan orsaka eutrofiering, syrebrist, spridning av sjukdomsalstrande mikroorganismer och ackumulering av farliga ämnen i näringskedjor.

Reningsverk använder vanligtvis en kombination av primär-, sekundär- och tertiärbehandling för att ta bort organiskt material, näringsämnen och mikroorganismer. Reglering och övervakning sker på nationell och internationell nivå för att skydda vattenmiljöer och folkhälsa, exempelvis genom EU:s ramdirektiv för vatten och nationella miljökrav. Fortsatta utmaningar inkluderar hantering av nya föroreningar, klimatförändringars effekter och resursåtervinning från avloppsströmmar.