Ytvattenflödena

Ytvattenflödena är det hydrologiska begreppet för vatten som färdas över markytan och i ytvatten som sjöar och vattendrag. De uppstår när nederbörd eller snösmältning inte infiltrerar marken snabbt nog eller när markens genomsläpplighet överskrids, så att vatten blir kvar som ytavrinning och i senare skede leds vidare till vattendragen. Flödena påverkas av landskapets konstruktion och av hur vatten rör sig mellan markyta, växtlighet och vattenytor.

Komponenterna inkluderar direkt ytavrinning och överflödesflöde. Direkt ytavrinning uppstår när regn eller smältvatten inte kan absorberas av marken i tillräcklig takt, medan överflödesflöde leds längs markytan mot små bäckar och längre vattendrag. Ytvattenflödena transporterar vatten, sediment och näringsämnen och bildar ofta snabbt föränderliga hydrografer i samband med regn- och snösmältningshändelser.

Mätning och modellering av ytvattenflöden sker främst genom flödesmätningar vid hydrometrar (discharge i kubikmeter per sekund), nivådata och användning av hydrologiska modeller som beskriver hur nederbörd och marklager omvandlas till ytflöden. Fältobservationer kombineras ofta med fjärrmätning i regionala eller nationella vattenförvaltningsprogram.

Betydelsen av ytvattenflödena är stor för vattenförsörjning, översvämningsrisk, näringsämnes- och sedimenttransporter samt ekosystemens livsmiljöer. Faktorer som klimatförändringar, markanvändning, terrängens lutning och vegetation påverkar dessa flöden, vilket gör bevarande och förvaltning av ytvattenflöden centralt i vatten- och landskapsplanering.