Volymförlust

Volymförlust, oftast kallad hypovolemi, är ett tillstånd där den intravaskulära vätskemängden minskar. Detta leder till minskat preload och i värsta fall nedsatt vävnadspåfyllelse och syreleverans till organ. Den vanligaste formen är isotonk volymförlust, men även hyperton och hypotont dehydrering förekommer beroende på vilka vätskor som förlorats.

Orsakerna till volymförlust är många. Vanliga är blodförlust vid trauma eller kirurgi, gastrointestina förluster genom kräkningar eller diarré, brännskador som orsakar plasmavätskeförlust, samt överdriven diures eller stor svettning. Även vätskeutsöndring i tredje rummet (third spacing) vid svåra inflammatoriska tillstånd eller sepsis kan bidra till minskat intravaskulärt volym.

Patofysiologiskt reagerar kroppen genom ökad hjärtfrekvens, perifer vasokontriktion och frisättning av hjärnans och njurornas reglerande system (till exempel ADH och renin-angiotensin). Om volymen inte snabbt återställs försämras njurperfusionen och vävnadspåfyllningen, vilket kan leda till organische försämringar och chock.

Symptom och tecken varierar med hur stor volymförlusten är. Tidiga tecken inkluderar tachykardi och i vissa fall normalt eller lågt blodtryck; som förvärras kan urinproduktion minska, torra slemhinnor, förvirring och törst uppträda. Vid svår volymförlust kan hypovolemisk chock utvecklas.

Diagnostik baseras på klinisk bedömning och övervakning; laboratorieprover kan stödja bedömningen genom att visa tecken på dehydrering, förändringar i elektrolyter och njurfunktion samt ökade laktatnivåer vid vävnadssvikt.

Behandling syftar till att stoppa förlusten och återställa intravaskulär volym. Initialt ges isotona kristalloider som 0,9% natriumklorid eller Ringer-laktat. Vid större blödning eller osäker volymstatus kan blodprodukter krävas. Målet är att återställa perfusion och urinproduktion, med kontinuerlig övervakning av vitalparametrar.

Se även: hypovolemi, chock, vätskebalans.