Viktnedgångar

Viktnedgångar avser processen där kroppsvikten minskar hos en person. Begreppet används ofta i samband med övervikt och fetma, men kan även uppstå vid sjukdom eller under livsstilsförändringar. Vanligtvis uppnås viktnedgång genom ett kaloriunderskott, det vill säga in- mindre än utgång energi, ofta i kombination med ökad fysisk aktivitet och förändrade matvanor.

Orsaker och mekanismer: Växande eller minskande energibalans styr viktnedgång. Kroppens hormonella system påverkar hunger och mättnad samt ämnesomsättningen; vid viktminskning kan metabolismen anpassas nedåt, vilket kan bromsa processen. Initialt kan även vattenförlust bidra till snabb viktminskning.

Hälsopåverkan: För personer med övervikt kan viktminskning förbättra blodtryck, blodfetter och glukostolerans samt minska risk för vissa sjukdomar. Långsiktig effekt varierar och kräver hållbara livsstilsförändringar. Risker vid snabb eller extrem viktnedgång inkluderar näringsbrist, muskelmassaförlust och gallsten. Viktbevarande efter avslutad viktminskning är en central utmaning.

Metoder: En hållbar viktnedgång bygger på ett långsiktigt kaloriunderskott, regelbunden fysisk aktivitet och beteendeförändringar. Riktlinjer föreslår ofta måttliga mål, till exempel cirka 0,5–1 kg per vecka under övervakning. Kostråd fokuserar på näringstäta livsmedel, minskat intag av socker och ultraprocessade produkter samt måttlighet. Vid övervikt eller fetma kan läkemedelsbehandling eller kirurgi övervägas under medicinsk uppföljning.

Underhåll: Långsiktigt underhåll kräver livsstilsändringar och kontinuerligt stöd. Regelbunden uppföljning och anpassningar i kost och fysisk aktivitet är central för att förebygga viktåtergång. Viktiga mått inkluderar vikt, BMI och kroppssammansättning.