Vevsprøver

Vevsprøver är vävnadsprover som tas för att undersöka kroppens vävnader i mikroskopisk och molekylär kontext. De används främst inom klinisk diagnostik för att fastställa orsaken till sjukdomar, särskilt vid misstanke om cancer, men också vid infektioner, inflammatoriska tillstånd och bedömningar av vävnadsskada eller transplantationsreaktioner.

Prov kan tas med olika metoder, som incisional biopsi (del av lesion tas), excisional biopsi (hela lesionen tas), kärnbiopsi (core-needle biopsi), fin-nål aspirering (FNA) eller punch-biopsi för hud. Valet avgörs av plats, misstänkt sjukdom och behov av mängd vävnad.

Provet bearbetas i labbet: vävnaden fixeras oftast i formalin, inbäddas i paraffin, avsnittas och färgas med hematoxylin och eosin (H&E) för mikroskopisk bedömning. Vid behov används immunhistokemi, molekylära tester eller flödescytometri för vidare karaktärisering och diagnos.

Användningen av vevsprøver kräver informerat samtycke och ofta prestanda av specialist. Risker är blödning, infektion och obehag; vissa metoder ger små misslyckanden eller falska negativa resultat på grund av provets representativitet.

Efter analys rapporteras fynden av en patolog, ofta tillsammans med differentialdiagnoser och rekommendationer. Kvalitetsrutiner säkerställer spårbarhet, korrekt märkning och arkivering av provet samt hantering av biologiskt avfall och patientdata.