kärnbiopsi

Kärnbiopsi är en medicinsk procedur där en tunn nål används för att avbilda och ta ut en eller flera små cylindriska vävnadsprover (kärnor) från ett organ eller en lesion. Proven undersöks sedan histopatologiskt för att fastställa diagnos, tumörtyp och egenskaper som kan påverka behandling.

Utförandet sker vanligen under lokalbedövning och kan kräva bildstyrd vägledning, exempelvis ultraljud, mammografisk stereotaxi eller magnetresonansavbildning (MRT). Vanlig utrustning är en automatiserad kärnbiopsimaskin eller en vakuumassisterad enhet. Förberedelser inkluderar bedömning av blödningsbenägenhet och hantering av antikoagulantia enligt lokala riktlinjer. Efter ingreppet rekommenderas vila kort, tryckförband och samtlig övervakning; smärta behandlas vid behov med analgetika.

Risker är framför allt blödning, hematom, infektion och smärta. Mindre vanliga komplikationer inkluderar skada på omgivande vävnad eller mycket sällan spridning av tumörceller. Informationen om syftet och möjligheterna med tolkningen av resultatet bör ges i förväg.

Vanliga indikationer för kärnbiopsi är misstanke om cancer eller annan tumörsjukdom i bröstet, prostata, lever, njurar, sköldkörtel eller lymfkörtlar. Jämfört med fin-nålspunktion (FNAB) ger kärnbiopsi vävnadsarkitektur och möjliggör graderings-, histologiska och immunhistokemiska analyser, men kan kräva upprepad provtagning eller kompletterande undersökningar om initialt prov inte är tillräckligt.

Resultatet presenteras i en histopatologisk rapport som anger diagnos, tumörtyp och, vid cancer, volym och eventuella marginalsituationer.