Vävnaderna

Vävnaderna är grupper av likartade celler och deras extracellulära matrix som tillsammans utför specifika funktioner i organismer. Hos människor och andra djur delas vävnader traditionellt in i fyra huvudtyper: epitelvävnad, bindväv, muskelvävnad och nervvävnad. Blod räknas ofta som en specialiserad form av bindväv.

Epitelvävnad täcker kroppens ytor och inre ytor, bildar körtlar och fungerar i skydd, sekretion och absorption. Cellerna är polariserade och sammanbundna med cellkontakter. Epitel saknar ofta egen blodförsörjning och får näring via underliggande vävnad, och delas efter cellernas form och antalet cellager (t.ex. enkelskiktat cylindriskt epitel, flerskiktat skivepitel).

Bindväv består av celler som fibroblaster samt en omfattande extracellulär matrix av kollagen- och elastinfibrer samt grundsubstans. Den ger stöd, binder vävnader samman, bildar ben och brosk samt lagrar energi genom fettvävnad. Bindväven innehåller även blod- och lymfkärl samt nerver.

Muskelvävnad består av tre huvudtyper: skelettmuskulatur, hjärtmuskulatur och glatt muskulatur. Den största uppgiften är att orsaka kontraktion och därigenom rörelse och organfunktion. Skelettmuskulatur är viljemässig, hjärtmuskulatur arbetar rytmiskt och glatt muskulatur finns i väggarna hos t.ex. blodkärl och inre organ.

Nervvävnad består av neuroner och gliaceller och utgör nervsystemet. Den ansvarar för snabb kommunikation och reglering av kroppsliga funktioner genom elektriska impulser och kemiska signalsubstanser.

Vävnaderna bildas under embryonalutvecklingen från groddlagren och har förmåga till reparation och regeneration i varierande grad beroende på vävnadstyp. I kroppen samverkar vävnaderna i organ och organsystem och upprätthåller kroppens homeostas.