Urtillstånd

Urtillstånd, ofta benämnt som akut tillstånd, är ett medicinskt begrepp som beskriver sjukdomstillstånd eller skador som uppstår plötsligt, vanligtvis har ett kortvarigt eller snabbt förlopp och ofta kräver snabb bedömning och behandling. Begreppet används inom vård och triage för att särskilja sådana tillstånd från kroniska eller långsamt fortskridande sjukdomar.

Kännetecken för urtillstånd är plötslig debut, snabb försämring eller förändring i allmäntillståndet, och behov av omedelbar eller akut vård. Tillståndet kan vara självbegränsande, men det kan också leda till livshotande komplikationer om vården fördröjs. Kategorier som ofta räknas som urtillstånd inkluderar akut livshotande tillstånd (till exempel hjärtinfarkt eller stroke), akuta infektioner med snabb försämring, traumatiska skador och akuta sjukdomar i buk eller andningsvägar. I klinisk användning kan urtillstånd också beskrivas som akut förvärring av kroniska sjukdomar eller som plötsliga medicinska nödsituationer.

Bedömning av urtillstånd innebär snabb triage och initial stabilisering av luftvägar, andning och cirkulation (ABCs), följt av noggrann anamnes och status, relevanta undersökningar och beslut om vårdnivå. Behandling kan innefatta läkemedel, procedurer, övervakning och snabb överföring till akutmottagning, intensivvård eller kirurgisk intervention beroende på tillståndets natur.

Prognos varierar med typen av tillstånd och hur snabbt vården tillhandahålls. Förebyggande åtgärder innefattar vaccination, säkrashets- och riskfaktorkontroller där det är möjligt. I svenska vårdkontexter används urtillståndsbegreppet för att strukturera akut vård och triage.