Upprepbarheten

Upprepbarheten är inom mätteknik och kvantitativ forskning den grad till vilken upprepade mätningar under oförändrade förhållanden ger samma resultat. Den speglar mätinstrumentets och procedurens inre konsekvens och är en central del av bedömningen av mätosäkerhet.

Förhållandena som normalt hålls konstanta vid mätningar inkluderar samma instrument, samma operator (eller samma metod), samma miljö och ofta en kort tidsperiod mellan mätningarna. När upprepbarheten är låg betyder det att små variationer uppstår varje gång mätningen upprepas, medan hög upprepbarhet indikerar att resultaten är mycket stabila under samma betingelser.

Upprepbarhet används ofta i samband med reproducerbarhet, som gäller variation när mätningar görs under olika förhållanden (till exempel olika instrument, operatörer eller platser). Tillsammans utgör upprepbarhet och reproducerbarhet begreppet precision i mätvärden och ingår i mätosäkerhetsbudgetar enligt standarder som GUM och mätinstrumentanalys (MSA).

Mätning och analys av upprepbarhet sker vanligtvis genom flera upprepade mätningar på samma kvantitet och med statistiska mått som standardavvikelse eller spann. Faktorer som påverkar upprepbarheten inkluderar instrumentets precision och stabilitet, procedurens standardisering, inställningar, uppvärmning och miljöförhållanden. Genom noggrann kalibrering, tydliga rutiner och utbildning kan upprepbarheten förbättras, vilket ökar mätningarnas tillförlitlighet.