Trombocytopeni

Trombocytopeni är ett tillstånd där antalet blodplättar (trombocyter) i perifert blod är lågt. Gränsen varierar mellan laboratorier, men ett trombocytantal under cirka 150 x 10^9/L klassificeras som trombocytopeni. Låga nivåer ökar blödningsrisken och förekommer vid många olika sjukdomstillstånd.

Orsakerna delas in i minskad produktion i benmärgen (t.ex. aplasi, leukemi, myelodysplasi, infektioner som parvovirus B19, B12- eller folatbrist) samt ökad förlust eller destruktion av trombocyter i perifier blod eller mjälte (t.ex. ITP, DIC, TTP/HUS, sepsis, läkemedelsinducerad trombocytopeni, HIT). Splenomegali kan bidra till sequestration av trombocyter.

Symtom beror på graden av trombocytopeni. Måttliga eller milda fall kan vara asymptomatiska; vid lägre nivåer uppträder petechier, purpura, näsblod eller munblödningar. Allvarlig trombocytopeni ökar risken för livshotande blödningar, särskilt intracerebralt.

Diagnostik börjar med blodstatus (CBC) och ett blodutstryk för att bekräfta lågt trombocytantal och utesluta pseudotrombocytopeni. Vid behov görs kompletterande tester och i vissa fall benmärgsundersökning för att fastställa orsak.

Differentialdiagnoser inkluderar ITP, DIC, TTP/HUS, HIT, infektiösa trombocytopenier och benmärgsdepression. Läkemedelsorsakad trombocytopeni är en viktig orsak. Pseudotrombocytopeni kan uppstå vid laboratorieförhållanden.

Behandlingen är orsaksspecifik och beror på blödningsgrad. Mindre trombocytopeni utan blödning övervakas ofta; behandling av underliggande orsak ges. ITP kan behandlas med kortikosteroider, IVIG och i vissa fall rituximab eller trombopoietinstimulerande läkemedel. Blödningar eller mycket lågt trombocytantal motiverar trombocyttransfusion. Vid DIC hanteras underliggande orsak och stödåtgärder; HIT kräver upphörd heparin och alternativ antikoagulation.

Prognosen varierar beroende på orsak; många fall löser sig med behandling, medan kroniska tillstånd kräver långsiktigt omhändertagande. Gravida kvinnor och nyfödda kan kräva särskild hantering.