Syrenivån

Syrenivån, eller syrehalten, är ett mått på hur mycket syre som finns tillgängligt i ett medium, vanligtvis i blodet eller i vatten. Termen används inom fysiologi, medicin och miljövetenskap för att beskriva hur väl syre transporteras eller är löst i vätskan eller gasen i fråga. Syrenivån är avgörande för cellers metabolism och organismers livsuppehållande funktioner.

Inom medicinen används syrenivån främst i form av syremättnad i blodet, ofta kallad SpO2, som mäts med pulsoksymetri. En normal SpO2 hos friska personer ligger vanligen mellan cirka 95 och 100 procent. Värden under cirka 92 procent kan indikera hypoxemi, och allvarligare nedgångar kan kräva medicinsk åtgärd. Syretryck och partialtryck av syrgas (PaO2) mäts i blodgaser för att bedöma syretransportens effektivitet i blodet.

I vattenmiljöer betecknar syrenivån vanligtvis löst syre, eller dissolved oxygen (DO). DO mäts i milligram per liter (mg/L) eller som procent av syrgasens maximal löslighet i vatten vid en given temperatur och salthalt. Vattenlösliga syrehalter över cirka 5 mg/L anses oftast vara bra för frisk vattenkroppslevande organismer; 3–5 mg/L innebär måttlig stress, och under 3 mg/L kan bli kritiskt för många arter. Temperaturen ökar syreutslösningen sämre, vilket gör syrenivån temperatursensitiv och sårbar vid hete och övergödning.

Mätmetoder inkluderar pulsoksymetri och blodgasanalys för medicinska tillstånd samt elektroisk Clark-sensorer eller Winkler-klassning och modern optiska sensorer för vatten. Miljöövervakning följer syrenivåer i sjöar, vattendrag och hav för att bedöma ekosystemens hälsa och effekter av klimatförändringar och näringsbelastning.