Stödstatus

Stödstatus är en term som används i svensk förvaltning för att beskriva en persons eller ett hushålls aktuella rätt till ekonomiskt eller praktiskt stöd från offentliga myndigheter. Begreppet förekommer i flera olika sammanhang, bland annat inom socialtjänsten, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och kommunala bostadsförmedlingar. En persons stödstatus fastställs på basis av lagstiftning, exempelvis Socialtjänstlagen, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade samt arbetslöshetsförsäkringslagen, och kan omfatta ersättningar för försörjningsstöd, bostadsbidrag, sjukpenning, garantipension eller andra former av statligt stöd.

Stödstatusen påverkar både vilka förmåner som beviljas och i vilken omfattning de kan användas. Vid en ansökan prövas den sökandes ekonomiska situation, bostadsförhållanden, inkomst, tillgångar och, i vissa fall, diagnos eller funktionshinder. Beslutet registreras i myndighetens ärendehanteringssystem och kan vara tidsbegränsat, exempelvis som en tillfällig försörjningsstödperiod, eller permanent, som i fallet med garantipension för äldre.

Stödstatus kan förändras vid ändrade livsförhållanden, nya inkomster eller förändrad lagstiftning. Överklagande av beslut sker genom förvaltningsrätten och vidare till Högsta förvaltningsdomstolen. Kritiker har påpekat att processen ibland är byråkratisk och att variationer i bedömningar mellan kommuner kan leda till ojämlikhet. Reformer har därför inriktats på att harmonisera kriterier och digitalisera ansökningsförfaranden för att snabba upp handläggning och öka transparensen. Sammanfattningsvis fungerar stödstatus som ett centralt verktyg för att fördela samhällsresurser och säkerställa att behovsprövad hjälp når dem som är berättigade.