Spänningsmiljö

Spänningsmiljö är ett begrepp som beskriver de externa förhållanden under vilka ett system, en komponent eller ett material utsätts för spänningar och påfrestningar. Begreppet används inom flera disciplinområden, bland annat elektroteknik, materialvetenskap, bygg- och maskinindustri samt arbetsmiljö och säkerhet, för att fånga hur olika faktorer samverkar och påverkar prestanda, livslängd och säkerhet. Spänningsmiljön kan innefatta elektriska, mekaniska, termiska och kemiska komponenter samt sociala eller organisatoriska spänningar i en arbetsmiljö.

Inom elektroteknik beskriver spänningsmiljön de elektriska förhållandena som en komponent utsätts för, till exempel spänning, frekvens, över- och underspänning, samt fukt eller kontaminering i omgivningen som påverkar isolationsförmågan och driftsäkerheten. Inom materialvetenskap och konstruktion omfattar spänningsmiljön ofta samtidigt mekanisk belastning, temperaturcykler och närvaro av korrosiva ämnen eller fukt, vilket kan leda till utmattning, sprickbildning eller korrosion och därigenom sänka hållfasthet och livslängd.

Bedömning av spänningsmiljön sker ofta genom miljö- och livslängdstester, accelererade åldringstest, termomekaniska analyser samt datorbaserade simuleringar som finita elementmetoden. För att mildra effekterna av en ogynnsam spänningsmiljö används åtgärder som rätt materialval, skyddsskikt, isolering, korrosionsskydd, temperaturstyrning och designmarginaler samt underhålls- och övervakningsprogram.

Betydelse: Att förstå spänningsmiljön är viktigt för tillförlitlighet, säkerhet och prestanda i produkter och konstruktioner, och ligger till grund för specifikationer, provningsprogram samt standardiseringsarbete.