skyddsskikt

Skyddsskikt, eller skyddande lager, är en tunn film som appliceras på en yta för att minska slitage, förebygga korrosion och skydda mot kemisk attack eller oxidation. Skyddsskikt används på metaller, keramiska material och polymerer för att förlänga livslängd, reducera underhållskostnader och förbättra funktion.

Materialtyp: oorganiska beläggningar (oxider, nitrider, karbider), organiska beläggningar (polymerer), hybrider (sol-gel). Exempel: Al2O3, TiN, Cr2O3, SiO2, Si3N4.

Tillverkning sker ofta genom PVD eller CVD-depositioner, elektroplätering, anodisering, termisk sprutning, sol-gel och spinnbeläggning. Valet av metod beror på önskat skydd, lagrets tjocklek, samt krav på adhesion och miljö.

Egenskaper hos skyddsskiktet inkluderar vidhäftning till underlaget, tjocklek, hårdhet, sprödhet och barriäregenskaper mot vatten, syre och kemikalier. Kemisk och termisk stabilitet, samt förmåga att fungera vid avsedd temperatur, är också viktiga.

Användning omfattar fordons- och byggnadsdelar där korrosionsskydd krävs, rörledningar, elektronikens passivation samt verktygsbeläggningar och medicinska implantat där biokompatibilitet eller ökad tålighet efterfrågas.

Bedömning och utmaningar inkluderar tester som adhesions- och tugptest, salt-spray (korrosion) samt hårdhetsmätningar. Utmaningar är risk för sprickbildning och delamination vid termisk expansion, kostnad samt miljöaspekter vid vissa historiska beläggningar.