elektroplätering

Elektroplätering är en elektrokemisk process där ett metalliskt skikt av ett ämne avsätts på ett ledande underlag (arbetstycke) genom elektrolys. Arbetstycket fungerar som katod och plätermetallen som anod i en elektrolyt som innehåller metalljoner. När ström flyter reduceras metalljonerna vid ytan och ett fast beläggningsskikt byggs upp.

Vanliga plätermaterial är nickel, krom, koppar, zink, silver, guld och tenn. Användningsområden inkluderar korrosionsskydd, ökad slitstyrka, förbättrad elektrisk ledningsförmåga och dekorativ ytfinish. Processsteg inkluderar ofta förebehandling (avfettning, etsning, sköljning), aktivering om underlaget saknar lämpliga egenskaper för plätering, upplödning eller kontroll av pH och temperatur i elektrolyten, samt applicering av ström tills önskad tjocklek uppnås.

Elektrolyten består av en lösning med metalljoner och ofta komplexbildare samt stabiliseringsmedel. Strömstyrkan, temperaturen och närvaron av stabilisatorer påverkar depositionens hastighet och tjocklek. För att få en jämn yta används lämplig omrörning och rätt avstånd mellan elektroderna.

Säkerhet och miljö: elektroplätering innebär hantering av farliga kemikalier och avfall. Vissa bad är cyanidbaserade eller innehåller hexavalent krom, vilket kräver särskild hantering, insamling och behandling enligt gällande regler.