Spridningsprocess

Spridningsprocess betecknar mekanismen genom vilken en mängd, egenskap eller effekt sprids från en eller flera källor till omgivningen över tid. Begreppet används inom många disciplinområden för att beskriva hur något når nya platser, populationer eller medier. Spridningen kan ske via fysiska medier som luft, vatten eller mark, genom kontakt eller via nätverk av människor och sensorer, och den påverkas av tidsmässiga och rumsliga faktorer samt beteenden hos involverade aktörer.

Inom epidemiologi beskriver spridningsprocessen hur smittor överförs mellan individer och populationer, via direkt kontakt, droppar, luftburen överföring eller vektorer. Inom ekologi och miljövetenskap rör den spridning av organismer eller föroreningar, genom frön, migration eller transport i luft och vatten. Inom fysik och teknik innefattar spridningen diffusion, advektion och vågutbredning. Inom informationsvetenskap och sociologi handlar den om hur idéer, rykten eller teknologi sprids genom sociala nätverk.

Denna process modelleras med olika verktyg: differentialekvationer som SIR/SEIR-modeller för smittspridning; diffusion-advektionsekvationer för rumslig spridning; nätverksmodeller eller agentbaserade modeller som fångar heterogenitet och interaktioner mellan aktörer. Viktiga mått inkluderar spridningshastighet, räckvidd och reproduktionstal (R0) inom medicinska sammanhang eller motsvarande mått i andra kontexter.

Faktorer som kontakter, befolkningens struktur, miljöförhållanden och beteende påverkar spridningen. Förståelse av spridningsprocesser används i folkhälsa, miljöskydd, urban planering, riskbedömning och marknadsföring för att förutsäga och påverka spridningen. Exempel inkluderar spridning av influensa, spridning av frön i ett landskap eller spridning av information genom sociala medier.