Självbestämningsteorin

Självbestämningsteorin (SDT) är en motivations- och personlighets teori utvecklad av Edward L. Deci och Richard M. Ryan under 1980-talet. Den förklarar hur människors motivation varierar i kvalitet, från yttre regleringar till inre drift, och betonar hur stöd för grundläggande psykologiska behov formar välmående, engagemang och prestation. De tre grundläggande behoven är autonomi, kompetens och samhörighet.

SDT omfattar flera teoretiska delar, däribland kognitiv utvärderingsteori (CET) och organismisk integrationsteori (OIT). CET förklarar hur yttre orsaker påverkar upplevelsen av autonomi och kontroll, medan OIT beskriver hur yttre regleringar införlivas i självstyrda mål. Motivation placeras längs en kontinuitet från extern reglering till introjektion, identifiering och integration; intrinsisk motivation utgår från själva uppgiften. Amotivation betecknar frånvaro av motivation.

Grundläggande psykologiska behov tillgodoses i stödjande miljöer och ökar inre motivation samt välbefinnande. Autonomi innebär upplevelsen av val och självständighet, kompetens är känslan av effektivitet i uppgifter, och samhörighet handlar om anknytning till andra. När behoven tillgodoses ökar engagemang, lärande och psykologisk hälsa; när behoven hotas minskar motivationen.

Användningen av SDT spänner över utbildning, arbetsliv, hälsa och idrott. Inom utbildning betonas autonomistödjande undervisning för djupinlärning och uthållighet. Inom arbetslivet kopplas det till autonom arbetsutformning, tydliga återkopplingar och socialt stöd. Inom hälsa och idrott ökar följsamhet och varaktiga beteendeförändringar när individer känner ägande över sina mål.

Forskningen mäter motivation, behovstillfredsställelse och upplevt autonomt stöd med olika skalor, samt relativ autonom reglering. Kritiker påpekar kulturella variationer i hur begreppen tolkas och ifrågasätter universella antaganden. Fortsatt forskning utforskar hur kultur påverkar uppfattningen av autonomi och relationer.