personlighets

Personlighet är de stabila och långvariga mönstren av tanke, känsla och beteende som kännetecknar en människa och som tenderar att vara relativt oförändrade över tid och i olika situationer. Begreppet används inom psykologi för att förklara varför människor reagerar olika i liknande omständigheter och hur deras handlingsmönster skiljer sig från andras. Det omfattar både hur en person upplever sig själv och hur andra uppfattar personen.

Inom psykologin finns flera teoretiska inriktningar. Trait-teorier försöker beskriva personligheten med dimensioner eller drag, till exempel öppenhet, noggrannhet, extraversion, vänlighet och neuroticism (Big Five). Typteorier å andra sidan betonade tidigare kategoriska personlighetskategorier. Inom klinisk psykologi studeras även hur avvikelser från normen kan uppfylla kriterier för personlighetsstörningar enligt diagnostiska system.

Personlighet utvecklas genom samverkan mellan genetiska faktorer och miljöer. Forskning visar att ärftlighet bidrar till variation i flera drag, men upplevelser, uppfostran, relationer och kulturell kontext formar hur drag uttrycks i vardagen. Bedömning av personlighet sker ofta med självrapporterande frågeformulär eller med observationer av närstående eller professionella bedömare. Olika instrument används beroende på syfte och sammanhang.

Kulturella och kontextuella skillnader gör tolkningen avgörande. Inom klinisk psykologi används begreppet för att beskriva och diagnostisera personlighetsstörningar enligt system som DSM-5 eller ICD-11 när mönstren är inflexibla och orsakar betydande funktionsnedsättning. Etiska överväganden inkluderar skydd av privatliv, rättvisa i bedömningar och risker med missbruk av tester i rekrytering eller andra beslut.