Serielutspädning

Serielutspädning är en laborativ teknik där ett prov successivt späds i en lämplig utspädningsvätska i flera steg för att uppnå lösningar med successivt lägre koncentration. Genom upprepade spädningar minskar koncentrationen geometriskt, vilket gör det möjligt att göra mätningar och kvantifieringar av ämnen eller mikroorganismer som finns i mycket olika koncentrationer.

Principen bygger på att varje steg ger en bestämd spädningsfaktor (DF). Om varje steg är 1:10 och man gör n steg, blir den totala spädningen 10^n. Den genomförda koncentrationen i steg n är Cn = C0 / DF^n. Vid plätering används ofta en definierad volym från varje spädning, och antalet koloni-formerande enheter (CFU) beräknas som CFU/mL = N / (V × DFtot), där N är antal kolonier och V är plattvolymen i ml. Dessa beräkningar förutsätter homogen blandning och frihet från clumping.

Genomförande kräver noggrann aseptik och konsekventa volymer. Första steget blandas exempelvis 1 mL prov med 9 mL utspädningsvätska (1:10). Efter blandning upprepas processen i följande rör för ytterligare spädningar (t.ex. till 1:100, 1:1000). Ur varje spädning pläteras en definierad volym på lämpligt medium och inkuberas under rätt förhållanden. Resultatet används sedan för beräkningar av koncentrationer i originalprovet.

Serielutspädning används i mikrobiologi för att uppskatta mikroorganismers antal i livsmedel, miljöprover och kliniska prover, samt i analytiska metoder som kalibrering av standardkurvor. Viktiga överväganden inkluderar noggrann pipett-teknik, homogenisering, val av lämpligt spädningsintervall och risk för felaktiga resultat vid över- eller under-spädning, samt att vissa organismer kan bilda klumpar eller vara döda men ändå störa resultatet.