Saharadampåverkningar

Saharadampåverkningar avser de atmosfäriska, klimatiska och biologiska effekter som uppstår när damm från Sahara sprids i luften och når regioner långt från källområdet. Dammet består huvudsakligen av mineralpartiklar, små lerpartiklar och silikater, som lyfts upp av starka vindar över öken- och savannområden.

Den största delen färdas i ett luftlager som kallas Saharan Air Layer (SAL) och kan ligga på höjder upp till flera tusen meter. Från SAL transporteras dammet västerut över Atlanten till Karibien och Brasilien, samt norrut till Europa och Medelhavsområdet. Större dammutbrott förekommer särskilt under vår- och sommartid; i Västafrika är dammrisken ofta kopplad till Harmattan, en torr, dammig vind som når marken.

Effekter på klimat och väder: Dammet påverkar strålningsbalansen genom att reflektera och absorbera solljus, vilket i vissa fall kyler markytan men kan bidra till uppvärmning i högre atmosfärslager. Partiklarna fungerar som kärnor för bildning av moln och nederbörd, och kan därigenom förändra regionala nederbördsmönster. Den exakta effekten varierar med partikelstorlek, mängd och meteorologiska förhållanden.

Hälsa och miljö: Höga dammhalter i luften ökar risken för luftvägsproblem och kan förvärra astma och hjärt-kärlsjukdomar hos känsliga grupper. Dammet försämrar också synlighet och ökar underhållsbehoven för byggnader, fordon och infrastruktur. Depositionen av mineraler som järn kan påverka marina och terrestra näringskedjor, särskilt i Atlanten och tropiska regioner.

Övervakning och hantering: Satellitobservationer och markbaserade mätningar används för att följa dammens spridning och koncentrationer. Kunskap om saharadammets effekter används inom klimatforskning, folkhälsa och luftkvalitet, och myndigheter utfärdar vid höga dammhalter oftast hälsorekommendationer samt justerar flygrutter för att minska risker.