SOCSproteiner

SOCS-proteiner är en familj små intracellulära proteiner som fungerar som negativa regulatorer av cytokinsignalering. De upprätthåller en viktig negativa feedbackprocess där cytokiner som frisätts under immunaktivering inducerar SOCS-syntes, som i sin tur begränsar vidare signalering genom JAK-STAT-signalvägen.

Strukturellt kännetecknas SOCS-proteiner av en SH2-domän och en SOCS-box i den C-terminala delen, medan N-terminus är variabel. SH2-domänen binder fosfotyrosiner på aktiverade receptorer eller JAK-kinaser. SOCS-boxen rekryterar ett E3-ubiquitinligas-komplex (Elongin B/C, Cullin5, ROC1), vilket leder till ubiquitinering och nedbrytning av målproteiner eller direkt hämning av signaltransduktionen. Vissa SOCS-proteiner kan också hindra JAK-kinasaktivitet eller receptor-docking.

Familjen består av åtta medlemmar hos människor: SOCS1–SOCS7 och CIS (även kallad CISH). Dessa proteiner är ofta cytokins-inducerade och uttrycks i olika vävnader, särskilt i immunsystemet, levern och fettvävnaden. SOCS1 och SOCS3 är de bäst studerade och betraktas som särskilt effektiva hämmare av JAK-STAT-signalering; SOCS2 har särskild betydelse inom tillväxtreglering, medan övriga medlemmar har mer varierande eller mindre väldokumenterade funktioner.

Betydelsen av SOCS-proteiner är betydande för immunreglering och inflammatoriska sjukdomar. För stark eller långvarig SOCS-aktivitet kan bidra till immunosuppression, medan frånvaro eller dysreglering kan orsaka överdriven cytokinrespons och autoimmunitet. De har även kopplingar till cancer, där epigenetiska förändringar eller mutationer kan påverka deras tumörsuppressiva funktioner.

Sammanfattningsvis fungerar SOCS-proteiner som viktiga negativa reglerare av cytokinsignalering, och de bidrar till att begränsa inflammation och upprätthålla immunbalansen.