Rörelsekoordinationstörning

Rörelsekoordinationstörning, även känd som koordinaionssvårigheter eller dyspraxi, är ett neurologiskt tillstånd som påverkar förmågan att planera och utföra avsiktliga rörelser. Det är inte en intellektuell funktionsnedsättning, utan snarare en svårighet att omsätta tankar och idéer till samordnade kroppsrörelser. Personer med rörelsekoordinationstörning kan ha problem med finmotorik, som att skriva, knäppa knappar eller använda bestick, samt grovmotorik, som att springa, hoppa eller kasta en boll. Det kan också påverka tal och artikulation.

Symtomen kan variera i svårighetsgrad och uttryck. Vanliga tecken inkluderar klumpighet, svårigheter med balans, bristande kroppsuppfattning, svårigheter att följa instruktioner som involverar flera steg och problem med tidsuppfattning. Tillståndet kan påverka vardagliga aktiviteter som att klä sig, äta, leka och delta i idrott. Det kan också leda till frustration och låg självkänsla hos de drabbade.

Orsaken till rörelsekoordinationstörning är inte helt klarlagd, men det tros bero på en underliggande neurologisk utvecklingsstörning där hjärnan har svårt att bearbeta information som styr rörelser. Det kan ibland kopplas till andra tillstånd som ADHD eller autism, men kan också förekomma isolerat.

Diagnostisering görs av professionella som arbetsterapeuter, fysioterapeuter eller logopeder genom observation av barnets rörelsemönster och tester av motoriska färdigheter. Behandlingen fokuserar på att förbättra motoriska färdigheter genom specifik träning och anpassningar. Målet är att hjälpa individen att utveckla strategier för att hantera sina svårigheter och förbättra sin självständighet i vardagen.