Rotkanalerna

Rotkanalerna är de kanaler i tandens rot som normalt innehåller tandpulpan och som löper från pulpan i kronan till apikalöppningen i rotspetsen. De varierar i antal, form och storlek mellan tänder och individer. I rotkanalerna finns nerver, blodkärl och bindväv som utgör pulpas vävnad när tanden är livlig. Om pulpan inflammeras eller dör kan infektionen spridas genom kanalerna till vävnaden runt tanden och leda till periapikal inflammation eller abscess.

Vid problem med pulpan uppsökes vanligtvis tandläkare för diagnostik som inkluderar patientens symptom, klinisk undersökning och röntgen. Pulpavitalitetstest och andra tester används för att avgöra om pulpan är vital eller necrotisk. Behandling rekommenderas vid irreversible pulpitis eller pulpanekros samt vid periapikal infektion där infektionen sprider sig via rotkanalerna.

Behandlingens syfte är att rengöra, forma och desinfektera kanalerna och sedan fylla dem med gutta-percha och sealer för att förhindra återinfektion. Rotkanalbehandling (rotkanalsterapi) innebär ofta flera steg: tillgång till kanalerna, noggrann rengöring och formning, kemisk desinfektion och slutlig fyllning, följd av återställning av tanden för att återfå funktion och.

Prognosen är generellt god när infektionen inte har spridits till omgivande vävnad, men den kan variera beroende på tandens placering och infektionens omfattning. Komplikationer kan uppstå, som instrumentfraktur i kanalen, perforation, över- eller underfyllning samt kvarvarande infektion.

Alternativ till rotkanalbehandling är tandextraktion följt av ersättning med brygga eller implantat. Rotkanaler kan även genomföras med modern teknik som elektronisk lokalisering och bildstöd för ökad noggrannhet.