infektionens

Infektioner är sjukdomstillstånd där en främmande organism – oftast bakterier, virus, svampar eller parasiter – invaderar kroppens vävnader och förökar sig. Detta orsakar ofta en immunreaktion och kan variera från milda symtom till allvarlig sjukdom. I svenskan används infektionens som genitivform av infektion, exempelvis i uttryck som infektionens orsaker eller infektionens konsekvenser.

Orsakerna är varierande: bakterier, virus, svampar och parasiter. Smittämnena sprids genom olika vägar: luftburen smitta vid hosta eller nysning, direktkontakt med infekterade personer eller ytor, fekal–oral överföring, blodkontakt och i vissa fall via vektorer som myggor. Värdens ålder, allmänna hälsa och immunförsvar påverkar hur infektionen förlöper.

Symtomen varierar beroende på organ och agens. Lokala infektioner kan ge rodnad, svullnad, smärta eller uppkört var. Systemiska infektioner kan orsaka feber, trötthet och allmän sjukdomskänsla. Kroppens försvar består av medfödda och adaptiva delar, och inflammationssvaret är vanligt vid många infektioner.

Diagnostik och behandling. Diagnostik innebär ofta anamnes, undersökning och laboratorieprov som blodprov, odlingar, PCR och serologi. Behandling anpassas efter orsak och spridning: antibiotika vid bakteriella infektioner, antivirala läkemedel vid vissa virusinfektioner, antiparasitika eller svampdödande läkemedel. Stödjande vård, vätske- och näringsstöd samt vila kan vara viktigt.

Förebyggande och offentlig hälsa. Vaccinationer, god handhygien, säkra livsmedel och vatten samt sanitära åtgärder är centrala. Smittspårning och övervakning hjälper att begränsa utbrott. Antibiotikaresistens utgör en betydande utmaning och kräver systematiska åtgärder i vården och samhället.