Riskkaraktärisering

Riskkaraktärisering är den del av riskbedömningen som uppsummerar vilka risker en specificerad situation medför genom att bedöma sannolikheten för oönskad effekt och dess potentiella allvarlighet. Den kopplar samman hur farosegenskaper, exponeringsförhållanden och mottagarens sårbarhet samverkar. Resultatet kan vara kvantitativt (till exempel riskprognoser, dos–respons-förhållanden, exponering mot en referensdos) eller kvalitativt (låg, medel, hög) och inkluderar ofta en bedömning av osäkerheter och variabilitet.

Processen bygger på information från farokartläggning, dos–respons och exponering och kan omfatta scenarier, sannolikheten för en effekt och dess allvarlighet, samt hur dessa faktorer varierar i populationen. Osäkerheter och data luckor identifieras och dokumenteras, ofta följt av känslighetsanalyser och transparens i antaganden. En tydlig kommunikation av metod, nödvändiga antaganden och hur osäkerheten påverkar slutsatserna är viktig.

Riskkaraktärisering används inom miljö- och hälsoområdet, miljö- och livsmedelssäkerhet, arbetsmiljö samt andra regelverksområden. Den ligger till grund för riskhantering och kommunikation till beslutsfattare och allmänhet. Utmaningar inkluderar hantering av stora osäkerheter, komplexa exponeringar och att översätta resultat till praktiska åtgärder.