Receptorlokalisering

Receptorlokalisering är studiet av var i en cell olika receptorer befinner sig och hur deras rumsliga placering påverkar deras funktion och signalering. Receptorer finns framför allt i plasmamembranet, men många receptorfamiljer kan också återfinnas i endosomala vesiklar, Golgiapparaten, endoplasmatiskt retikel, lysosomer eller till och med i kärnan eller cilia. Denna lokalisering är dynamisk och kan ändras som svar på stimuli eller under olika utvecklings- och sjukdomstillstånd.

Faktorer som styr receptorlokalisering inkluderar membraneorganisation såsom lipidraftar och mikrotubuli/cytoskelettets nätverk, posttranslatoriska modifieringar (glyko-, fosfo-, ubiquitinering), interaktioner med adapterproteiner och scaffolding-proteiner samt sondring via endocytos- och recyclingvägar. Signaler från ligandbindning, receptorns egna taggar och cellens status kan driva receptorernas interna trafiken mot endosomer eller lysosomer, eller återföras till plasmamembranet. Vissa receptorer kan också transporteras till andra organeller eller till kärnan där de kan reglera transkriberade program.

Den rumsliga lokaliseringen har direkta konsekvenser för signaleringens styrka, varaktighet och specificitet, inklusive möjligheter till bias mellan olika signalvägar. Mislocalisering eller förändrad trafikering förekommer vid olika sjukdomar och kan påverka läkemedelsresponsen. Därför är lokalisering en viktig aspekt inom farmakologi och cellbiologi, med metoder som immunofluorescens, konventions- och live-cell mikroskopi, subcellulär fraktionering samt proximity-baserade proteindetekteringsmetoder för att kartlägga receptorernas positioner och rörelser.